12 Januari

Ibland ska man bara inte rida..eller åtminstone inte kräva något. När man sitter upp, börjar rida och märker att hästen är riktigt "på tårna" bör man kanske ge upp direkt..
Red dressyr på vägen. Började med öppnor åt båda håll upp till huset med trädgården. Satt fast i början, men lossnade sedan och hon gick riktigt bra åt båda håll. Vände och tyckte hon skulle få en lättare uppgift hemåt, och tränade övergångar mellan skritt och trav, och det gick....inte! Hon började jönsa i övergångarna, köra upp huvudet, sätta emot skänkeln, springa ifrån, först både uppåt och nedåt. Efter några övergångar kom jag på hur jag skulle göra från skritt till trav med hästen "med mig", men övergångarna från trav till skritt sket sig kapitalt hur jag än försökte, det kändes som om hon stängde av kontakten, sket i mig och hittade diverse andra saker att fokusera på, t ex snöhögar... Jag blev mer och mer irriterad och red med hårdare och hårdare hjälper, Lady blev mer och mer sur och stressad och sparkade rejält en gång mot skänkeln. Vände bortåt igen och då gick hon som en klocka i alla övergångar. Vände då hemåt igen för att avsluta, och vips var snöhögarna, träden i skogen och alla för mig osynliga spöken framme igen. Avslutade när jag fått två bra avsaktningar, men jag var låångt ifrån nöjd. Stretch och massage efter ridning.